Bibeln har varit källan till den enorma inverkan detta folk (som uppgår till ca 13 miljoner) har haft på världens kultur och tro. Dess första fem böcker är kända som Toran, vilket betyder undervisning, en term som har utvidgats till att omfatta en otrolig mängd judisk visdom som transkriberats genom århundraden. För många judar ryms dock deras läror i ett enda budord, först yttrat av en judisk vis gammal man för ca 2 000 år sedan: ”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa."
Bibeln innehåller de tio budorden (i den bibliska boken Exodus 20:1-13), moralläror inklusive bl.a. förbud mot mord och stöld, budordet att vila en dag i veckan Sabbath, vilket är ett kännetecken för judisk tro och kultur, samt budordet att ära ens fader och moder. Bibeln är den grund på vilken Jesu och kristendomens läror samt det nya testamentet vilar på.
Över århundraden har judar lagt till Talmud till sina heliga texter. Detta är kommentarer till bibeln som utvecklades främst efter att det judiska folket förvisats från sitt hemland Israel (se nedan) och kämpade för att upprätthålla kopplingen till varandra, till Gud och till sitt land. Att lära sig bibeln och Talmud, och att studera i allmänhet, blev ett viktigt element av judisk kultur, likväl som bibelns forntida hebreiska språk, vilket förnyades på senare tid.
Den kanske mest kända bibelberättelsen är Exodus, i vilken Moses ledde folket, som då kallades israeliter och var indelade i 12 stammar, från egyptiskt slaveri till frihet. Israeliterna anlände slutligen till landet Israel, vilket enligt bibeln, lovades av Gud till den första patriarken, Abraham. De tolv stammarna härstammar från Abraham genom hans sonson Jakob som även kallades Israel.
Den mest välkända händelsen i Abrahams liv är när Gud testade honom genom att uppmana honom att offra sin son Isak. Gud lät dock inte Abraham slutföra offrandet.
Till slut etablerade israeliterna ett kungarike i landet Israel, som leddes av Saul, David, Salomo och andra kungar. Kungariket indelades slutligen i norra och södra grenar. Norra delen landsförvisades av assyrierna 721 BC och dess stammar försvann, vilket gav dem namnet de Tio förlorade stammarna.
David är också en viktig figur inom judisk religion. Han är förfader till den efterlängtade frälsaren (Messias) och författaren till en del av bibelns mest gripande religiösa poesi, Psaltaren. David gjorde även Jerusalem till det judiska folkets huvudstad när han köpte marken kring berget Moria där Abraham blivit testad och där senare den store helgedomen känd som Templet skulle komma att byggas.
Berget Moria är idag känt som Temple Mount. Salomo byggde det första templet där runt 950 BC, vilket senare förstördes av babylonierna som förvisade judarna från deras eget land 586 BC. Men ca 50 år senare återvände judarna och byggde det andra templet, vilket utsmyckades av kung Herodes under Jesus tid. Även detta förstördes år 70 v.t., denna gång av romarna.
Tempelberget, på vilket Dome of the Rock och Al-Aqsa moskén nu står, är en av Israels mest välkända platser, tillsammans med Western Wall, de sista lämningarna av Herodes tempel och en stor judisk helig plats.
På 1800-talet grundade Theodore Herzl, av många kallad en nutida Moses, en modern politisk rörelse för att få judar tillbaka till det gamla landet. Rörelsen fick namnet Sionism från ordet ”Sion”, ett annat namn för Jerusalem som nämns i bibeln. På detta vis har judarna aldrig, genom århundraden av landsförvisning, glömt bort sin Heliga stad. När staten Israel grundades 1948, blev Jerusalem dess huvudstad.