Ett av de mer kända banden som framträdde var vibrafonisten Gary Burtons nya kvartett, som för övrigt väntas till konserthuset i Stockholm i höst. Det är fyra mycket skickliga musiker, men det var först när man körde igång Milt Jacksons gamla blues Bags Groove som det började lossna ordentligt.
Oz Noy är en israelisk gitarrist som 1996 flyttade till New York och 2003 inledde en solokarriär. Han spelade med Will Lee på bas och Dave Weckl på trummor. Den senare är ju känd i Sverige bl.a. genom sitt samarbete med Mike Stern. Nu påminde denna trio mycket om Mike Sterns trio, men med ett ytterligare inslag av syntheffekter och även förinspelade bakgrunder. Det var en spännande och oerhört svängig kombination av jazz, rock och funk.
Ett annat band som också ibland utnyttjar ljudförvrängning för att ge musiken ytterligare en dimension är ’Stefon Harris & Blackout’. Stefon spelar energiskt vibrafon och marimba (ibland på samma gång) och Casey Benjamin hanterar altsax och vocoder. Tillsammans med keyboards, bas och trummor åstadkommer man en sprudlande blandning av R&B, pop, hiphop och funk, som är lätt att stampa takten till.
Medan fullmånen speglar sig i Aqabavikens mörka vatten och ljusen glimmar i Jordanien och Saudarabien på andra sidan viken fortsätter den heta jazznatten. In på scenen kommer en 16-årig flicka klädd i blommig sommarklänning. När hon börjar sjunga trillar man nästan av stolen. Det är Nikki Yanofsky från Canada. Hon sjunger en del nyare musik, men det är särskilt när hon på ett nyskapande sätt tolkar gamla jazzstandards som hon kommer till sin rätt. Hon är mycket avspänd och naturlig, improviserar fint med många inslag av bebop-scat-sång. Hon uppbackas effektivt av en grupp som ofta låter som Oscar Petersons kvartett.
Bland övriga grupper som uppträdde på festivalen bör följande särskilt uppmärksammas. ’Dave Douglas & Brass Ecstasy’ spelar blandad musik med sättningen trumpet, trombon, franskt horn, tuba och trummor. Dave Douglas anses vara en virituos trumpetare. ’Manu Katché Third Round’ spelar afrikaorienterad jazz med saxofon plus rythmsektion. I ’The Danilo Perez Trio’ är bandledaren en mycket meriterad pianist som spelat med många prominenta musiker och numera ingår i Wayne Shorters kvartett.
Bandledaren i ’Jeff ”Tain” Watts Quartet’ är kompositör samt trummis i Elvin Jones anda. Ilan Salem är en israelisk flöjtist som spelar avspänd musik med sin kvintett. Vidare imponerade ytterligare en grupp med afrikanska influenser, ’Abatae Beruhin quartet’ med sättningen saxofon plus komp. En pianotrio ’Omsri mor & Andalousjazz Project’ spelar, såsom framgår av namnet en lyckad blandning mellan jazz och andalusisk musik.
Sen får man ju inte glömma ett av de stora dragplåstren på festivalen ’Hermeto Pascoal and Group’, som tyvärr spelade sent. Bägge gruppens konserter slutade inte förrän framåt småtimmarna. Många i Sverige minns honom från bl.a. Fasching för sin svängiga sambajazz.
Gruppens sju medlemmar påstås hantera över 20 instrument, slagverken inräknade. Sångerskan och pianisten Ricke Lee Jones, känd och uppskattad över 30 år, framträdde med sin trio som dock knappast hör hemma på en jazzfestival.
Sen fanns det ju många fler. Man blir förvånad över det stora jazzintresset och den höga standarden på inhemska musiker i Israel. Så t.ex. kunde man på ett lyxigt cocktailparty med anknytning till festivalen, höra fem grabbar mellan 15 och 20 år på ett moget sätt spela 60-talsjazz i Miles Davis anda.
Om man nu orkar vara kvar på festivalen till kl 02.30 och sedan orkar lyssna på nattjam till c:a kl 06.00 och sedan nästa dag orkar upp ur sängen, så finns det gott om turistaktiviteter i toppklass i Eilat att ta del av.
All information på presskonferensen och inom festivalområdet var enbart på hebreiska, något som kunde göra det lite svårt för en internationell besökare.
Ingemar Junehall,
Frilansjournalist